Vid krigsfall och större övningar krävdes förstärkningar av manskap, som ibland behövdes inhysas hos allmänheten. Och 1943 kom ett nytt förband med flygare, som visade sig tillhöra Sveriges bästa fotbollsspelare.
Tillkomsten av krigsflygfältet på Brattforsheden kom att påverka tillvaron för de kringboende på många sätt. Att hemmansägarna tvingades sälja delar av sin skogsmark då fältet skulle anläggas är känt. Boende runt fältet kom även att påverkas på andra sätt. Listor upprättades över fastigheter som vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering stod till Flygvapnets förfogande. Och inte bara i krigsfall utan även vid större övningar fick man upplåta förläggningsutrymmen. Det var främst fastigheter i Fageråshöjd och Sutterhöjden som berördes, men även i Lindfors och Molkom. Flygvapenövningen 1942 var ett sådant tillfälle. Hur det då kunde gå till berättade Claes Grönberg, fänrik vid Skaraborgs flygflottilj F 7 och chef för basavdelningen:
”Vi låg där nog i fjorton dagar tror jag. Den personal som inte fick plats i barackerna vid fältet, dom skulle bo ute i samhället. Så jag hade till uppgift att gå i stugorna och fråga folk om dom ville hysa in främst den flygande personalen. Vad får vi betalt då, undrade man. Jag fick betala upp till två kronor per natt och person. Hade man då gett dom första en eller en och femtio om natten och sen kom till ett annat ställe där dom fick två, så spreds sig det ganska snabbt. Så dom som tyckte de fått för lite kom tillbaka och ville också ha två kronor. Det var ett himla besvär med det där. Men dom blev ju alltid förlagda i bästa rummet och bodde bra där naturligtvis och blev väl omhändertagna.”
Men andra överraskningar kunde också dyka upp i trakten. Sommaren 1943 då förband från Skånska flygflottiljen F 10 kom till fältet, upptäckte fotbollsintresserade att det bland flygsoldaterna som var inkvarterade fanns en rad av dåtidens kända fotbollsspelare. En av dessa var Malmö FF:s Stellan Nilsson, landslagsspelare och efter kriget en bland de första svenska fotbollsproffsen i Italien. Martin Larsson som då var 12 år och boende i Fageråshöjd berättade:
”Jag har sparkat boll med Stellan Nilsson. Dom var ifrån Malmö, flyget. Det var borta vid bygdegården. Nedanför bygdegården där hade det varit ett gammalt potatisland förr i världen och så var det en dansbana där en gång. Där hade det blivit en plan. 50 x 75 meter nånting. Där spelade vi fotboll och dom där flygarna var med. Stellan var inte ensam, det var många utav dom som var fotbollsspelare.
Dom hade ett lag som var inne och spelade mot Kubik i Karlstad. Karlstad BK som då var i division två får stryk med 9-1. Så det var många jävla bra spelare i det där flygarlaget. Dom var allsvenska och division två spelare allihop.
Det roliga med det där var att när dom for härifrån, då… och på den tiden hade vi inte pengar till riktiga fotbollar, utan dom vi hade blev vinda och konstiga. Men bollen som dom hade med sig var en sån där ordentlig gjord i T-fält. Det innebar att den skulle vara rund då. Och när dom hade åkt och vi kom bort till den här fotbollsplanen och tittade – vet du vad som låg där? Där låg denna fotbollen mitt på plan. Då var vi stolta.”